Skolprojektet ”Barn föds inte med fördomar” baseras på ett material framtaget av Glada Hudik-teatern och vänder sig till elever i årskurserna 4–6. Budskapet är att integration inte handlar om att alla ska bli lika, utan att lära sig acceptera och uppskatta att vi är olika. Initiativet att låta skolorna i Varberg och Horred få ta del av projektet kommer från Varbergs Sparbank. Projektet utförs i sam-arbete med Barn- och utbildningsförvaltningen i Varbergs kommun och stöttas ekonomiskt av Sparbanksstiftelsen.

I november gästade Glada Hudik-teatern Varberg med sin storslagna uppsättning av Trollkarlen från Oz. 2 200 elever från Varberg och Horred fick möjlighet att se föreställningen i Sparbankshallen. Föreställningen har varit mycket i fokus, men är egentligen bara en del i ett större sammanhang. Projektets avslutande del är minst lika spännande, men på ett annat sätt. Fem team, med funktionshindrade och handledare från Omsorgen och Arbetscentrum besöker klasserna i skolorna och berättar om sina liv.
– Inget möte har varit det andra likt, men samma reaktioner uppstår. Det blir naturliga och varma möten över gränserna, säger Calle Karlsson, handledare och drivande i projektet.

Förberedelser från båda håll

Amanda Åkerberg, Charlotte Claesson och Ingrid Sjölin ingår i två team som besökte Påskbergsskolans sjätteklassare. Handledarna Louise Bengtsson, Louise Pihlgren och Calle Karlsson fanns också på plats. Eleverna som visade upp både koncentrationsförmåga och en stor portion förväntan hade förberett sig väl med massor av kluriga frågor till de tre tjejerna.

Även teamen kommer väl förberedda till mötena med eleverna. Handledarna har fått en utbildning av Glada Hudik-teaterns Pär Johansson och därefter har teamen övat fiktivt i klassrumsmiljö, allt för att skapa trygghet och igenkänning för föreläsarna.
– Man är alltid lite nervös innan man kommer igång, men sedan har jag faktiskt lättare att prata inför en grupp än i enskilda stortrivs med få berätta om sitt liv inför en intresserad publik.

Frågor om utsatthet och mobbning

Tjejerna berättar om sin vardag, hur de bor, vad de jobbar med och vilka uppgifter de klarar på egen hand i vardagen respektive vad de behöver hjälp med. Många frågor blir på ett djupare plan och tjejerna får förklara vad de upplever som jobbigast med sina respektive funktionshinder, vad de skulle göra om de inte hade haft sin utvecklingsstörning och hur de hanterar mobbning. De tre tjejerna berättar att de inte så ofta tänker på att de är annorlunda.
– Man kan ju bara utgå från sig själv och från de förutsättningar man har och sedan jobba från det läget, förklarar Amanda. Calle fyller i att det är de ”normalstörda” som faktiskt funderar mer över olikheter än vad de utvecklingsstörda gör.

Det är högt i tak och en genuin nyfikenhet när många frågetecken rätades ut för eleverna. Alla ville bidra med sina frågor och tankar i alla tänkbara ämnen.
– Vi som handledare försöker styra samtalen i klassrummen så att en dialog uppstår. Först berättar föredragshållarna om sina tankar och sedan får eleverna möjlighet att förmedla sina, eller tvärtom, förklarar Louise.
Åldern 10–12 år är en extra viktig period i barnets identitetsutveckling då man är mottaglig för och intresserad av de värderingar som tas upp. Barnens frågor handlar mycket om mobbning och tankar omkring Ingrids, Amandas och Charlottes utsatthet i samhället.
– Jag har varit mycket mobbad under åren och även om det är jobbigt att prata om det känner jag att jag kan vända det negativa till något positivt, genom att berätta om det för eleverna som vi träffar. Kanske får man någon som mobbar att tänka om, säger Charlotte.

Fortsättning följer?

Skolprojektet rundas av i och med denna aktivitet och alla som har varit involverade är mycket positiva.
– Hela projektet har varit väldigt bra med lättarbetat material och just denna del av projektet med möten, frågor och svar upplever vi som den mest givande, förklarar lärarna Viktoria Bäverholt och Annika Werdelin på Påskbergsskolan.
Förhoppningsvis får projektet en naturlig fortsättning under hösten för de elever som då börjar i fjärdeklass. Det finns en mall att arbeta utifrån och teamen står redo.
– Ja, det hade verkligen känts fantastiskt om skolan beslutar sig för att låta projektet bli ett stående inslag för kommande fjärdeklassare och vi vill mer än gärna fortsätta komma ut till skolorna med våra team, nu när det fungerar så himla bra, säger Calle.
Satsningen på Skolprojektet och Trollkarlen från Oz kan så här på upploppet summeras som mycket lyckad, då det är tydligt att den bidragit till att många rädslor och fördomar har övergått till förståelse och vänskap över gränserna.