My kan fortsätta rida

För My Gustafsson är tiden på hästryggen viktig, den ger både glädje och träning. My började rida för fem år sedan, men för henne är det en större utmaning än för andra att komma på och av hästen.
Det är måndag eftermiddag i mitten av mars, sju grader varmt och ett alldeles speciellt ljus i den lätta dimman. Här och där sticker snödroppar och krokusar upp ur marken och det är vår i luften. Vår i sinnet blir det också när vi får se hur My skiner upp när hon sitter tryggt i sadeln och ska börja sin ridtur.
My blev som liten sjuk och fick en hjärnskada som gör att hon har svårt att röra sig och att prata. Därför behövs det en hel del hjälp och hade det inte varit för den lift som Sparbanksstiftelsen Varberg finansierat hade My idag inte kunnat rida vidare på älsklingshästen Ove, en 20-årig islandshäst som egentligen heter Lokkur, men av någon anledning alltså kallas Ove.
Fullt liv i ridhuset
En gång i veckan träffas en grupp ungdomar och unga vuxna med funktionshinder för att rida på Himle ridskola. My rider på Ove och hennes fem kamrater på ytterligare fyra islandshästar och en shetlandsponny. Det skrittas, travas och antagligen töltas det också. Vid sidan av hästarna går och springer assistenter. I mitten står ridläraren och delar ut instruktioner och det är fullt av liv i ridhuset. My får hjälp av sina två assistenter och idag är även mamma Carina Gustafsson med.
När My började rida var det på en shetlandsponny och eftersom de är ganska kortväxta djur så gick det med viss möda att lyfta av och på My utan lift. Sedan bytte My ridskola och provade islandshäst och då orkade inte assistenterna lyfta My av och på.
– Det var en helt annan sak för My att rida på den större hästen, hon sträckte upp sig och satt mycket bättre, och det var så klart roligare att rida på en islandshäst. Dessutom var nog My ändå lite för stor för shetlandsponnyn, berättar Carina.
Bättre rörlighet och balans
My är 25 år gammal och bor i egen lägenhet på Håsten i Varberg, med stöd av sina personliga assistenter. Även om My har svårt att prata går det alldeles utmärkt att intervjua henne. Hon har en blisskarta med symboler och ord där hon snabbt pekar fram sina svar. Vi får bland annat veta att Mys rörlighet och balans har blivit mycket bättre sedan hon började rida. Och att hon tycker det är väldigt kul, vilket vi å andra sidan enkelt själva kan se.
Våren 2013 gav Sparbanksstiftelsen Varberg ett ekonomiskt bidrag till Varbergs Familjeassistans, som då kunde köpa liften och låta montera den hos Himle ridskola. Tack vare liften kan My och även andra med funktionshinder få uppleva den speciella känsla det är att rida på ett stort djur, känna närheten, balansen och spänningen. Och det gör nytta. När man skrittar på en häst blir resten av kroppen stimulerad på ett liknande sätt som när man går, rörelsen aktiverar olika muskelgrupper och neurologiska funktioner. Det är bland annat därför det är så värdefullt för My och andra i hennes situation att få möjlighet att rida.