"Vi upplever väldigt intressanta tider, nästan lite för intressanta". Det menar Olof Manner, seniorekonom på Swedbank, och lyfter en mängd faktorer som i större eller mindre utsträckning påverkar det finansiella läget i världen just nu.
"May you live in interesting times" är ett engelskt, sardoniskt uttryck som kan låta som en välgångsönskan men som egentligen betyder det omvända; en uttalad förbannelse.
Vi upplever just nu väldigt intressanta tider, som många säkerligen uppfattar som en besvärlig omställning. En lång period av noll- och minusräntor i kombination med massiva obligationsköp från centralbanker ledde till en finansiell lättja med ökad skuldsättning hos många hushåll och företag. En generation av företagare och hushåll invaggades under lång tid i en förrädisk tro om att inflation och räntor runt noll var den nya verkligheten.
En pandemi och ett ryskt anfallskrig mot Ukraina ändrade snabbt på förutsättningarna. Krigs- och pandemirelaterade utbudsstörningar mötte en postpandemisk efterfrågeökning och inflationen tog fart. De senaste 18 månaderna har centralbanker höjt styrräntor med en kraft och omfattning som överraskat de flesta.
Risk för ytterligare räntehöjningar
Så var står vi idag? De flesta är nog överens om att vi börjar närma oss slutet på räntehöjningscykeln. Efter de nyligen genomförda styrräntehöjningarna från den amerikanska centralbanken Fed och från ECB tror många att man är färdiga där. För Riksbankens del väntar, om marknaden får rätt, ytterligare en höjning i september, vilket skulle lägga styrräntan på fyra procent.
Risken för ytterligare räntehöjningar är dock mer än försumbar; den underliggande inflationen, framför allt tjänsteinflationen, är besvärande hög såväl i USA och EU som i Sverige och den har inte fallit tillbaka så snabbt som man hoppats.
Geopolitiska risker finns också med i bilden. Oljepriser har klättrat under sommaren och priset på vete och ris har börjat stiga av geopolitiska skäl. För Riksbankens del är situationen än mer komplicerad. En redan svag krona gör att Riksbanken behöver ta hänsyn till hur andra centralbanker agerar; en svagare krona innebär att inflationen kan bita sig fast. Men samtidigt riskerar man, om man höjer styrräntan ytterligare, att förvärra situationen för en skuldsatt fastighetsbransch och för hushåll som till största delen ligger med rörliga räntor. Detta som en konsekvens av senfärdiga signaler om högre räntor från analytiker och inte minst från Riksbanken själv.
Minskad köpkraft påverkade börsbolags resultat under andra kvartalet
Oavsett hur centralbankerna agerar framöver ser vi nu ändå tecken på att de redan genomförda räntehöjningarna börjar bita. Inköpschefsindex, en pålitlig konjunktursignal, börjar nu vika såväl i EU som i Sverige. Q2-resultaten från de större svenska börsbolagen var heller inte lika goda som förväntat i många fall. Konsumenternas minskade köpkraft och stigande räntebörda börjar slå igenom. Nya siffror från Konjunkturinstitutet visar på en tillverkningsindustri som tappar luften.
Bortom eventuella styrräntetoppar finns också risken att man inte sänker styrräntan så snabbt som flertalet analytiker räknar med under 2024. Den besvärande höga underliggande inflationen kan innebära att vi får leva med, i mitt tycke, normala räntor under än längre period än vad som idag är inprisat i räntorna. Inflationsutfall och övrig makrostatistik under hösten kommer bli avgörande för hur centralbanker i allmänhet agerar. För Riksbanken är den svaga kronan ytterligare än faktor som komplicerar.
Vi lever onekligen redan i intressanta tider. Nästan så att det räcker nu.
Text: Olof Manner, senior rådgivare på Swedbank
